Kära
åhörare –
För 77 år
sedan gick en flykting här över torget. Han klev upp för trapporna för att
besöka biblioteket. Han hette Bertolt Brecht, tysk poet och dramatiker, efterlyst
av sitt hemlands nazistiska diktatur. Han kände sig inte säker i Stockholm. Han
flydde vidare till Finland 1940, sedan till Moskva, sedan med järnväg till
Vladivostok och vidare över Stilla havet till Los Angeles, där han i några år var
brödskrivare i Hollywood. Så här skrev han från Finland 1940.
På flykt från mina
landsmän
Har jag nu nått till
Finland. Vänner
Som ända fram till
igår var okända för mig ställde ett par sängar
I nystädade rum. I
högtalaren
Hör jag hur avskummet
kungör sina segrar. Nyfiket
betraktar jag en
karta över kontinenten. Långt upp i
Lappland
Tätt intill Norra
Ishavet
Ser jag fortfarande
en liten dörr.
Brecht
var jagad. Förföljarna var i hälarna. Vart han än kom fanns det ändå en utväg, lite
dörr, om än den vette ut mot Norra Ishavet. Och det fanns en säng.
Åhörare:
Var finns idag dörrarna för dem som behöver en fristad i Europa? De senaste två
åren har den ena efter andra dörren stängts. Vart ska de skyddsbehövande då ta
vägen? Vi vet svaret: de förföljs, sätts i läger eller tvingas leva som om de
inte fanns.
Snart
avgörs ödena för tusentals unga flyktingar som kommit till Sverige utan
föräldrar och anhöriga. Snart avgörs också huruvida EU ska lyckas skapa en
gemensam asyllagstiftning. Vår regering säger att en sådan lag behövs för att
se till att alla europeiska länder tar gemensamt ansvar och inte Sverige och
Tyskland behöva ta emot alla flyende som behöver skydd.
Men
det system man just nu syr ihop innebär i praktiken att alla europeiska länder
slipper ifrån sitt ansvar. För målet är att inte ta emot några asylsökande alls
i Europa. De asylsökande ska skickas tillbaka, alternativt stanna i något av de
läger som byggs utmed Europas gränser.
Låt
oss alltså fråga: Hur försvarar Sverige och Europa idag de mänskliga
rättigheterna? Genom att kränka de mänskliga rättigheterna.
Hur
försvarar Sverige och Europa idag asylrätten? Alltfler får sitta bakom
taggtrådsstängsel och i baracker. Alltfler utsätts för en vidrig människosortering:
Syrierna hit, afghanerna dit, irakierna till höger,
somalierna till vänster, européerna upp, övriga ner.
Jag
står här som en av många som forskar om migration och etniska relationer. Som
forskare är det smärtsamt att konstatera att debatten om asyl och migration nästan
alltid saknar det historiska och etiska djupet.
Till
exempel detta: att migrationen inte är undantag utan regel. När folk inte kan
leva drägligt på ett ställe flyr de till ett annat, i regel som sista utväg när
andra möjligheter är uttömda.
Eller detta: Ju djupare ekonomiska klyftor mellan
länder, desto mer migrationskontroll.
Och ju mindre ekonomiska klyftor mellan länder, desto mer fri rörlighet.
Eller detta: att en av orsakerna till att flyktingar
och migranter idag kommer till
Västvärlden och Europa är att Västvärlden och Europa igår slog sönder deras samhällen.
Eller detta: att asylen är en av
den mänskliga historiens ålderdomligaste inrättningar, äldre än Sverige, äldre
än statsväsendet, äldre än kristendomen. Snart sagt varje samhälle haft en
plats dit de som flydde kunde bege sig och där ingen
hade rätt att bära hand på dem. Därifrån kunde de framföra sin begäran om
uppehållstillstånd i den intilliggande staden, som blev deras fristad. Det fanns alltid en dörr.
På
högsta nivå föreslås idag ett avskaffande av asylrätten i Europa. Detta är
tänkvärt och skrämmande. Samtidigt som de sista vittnena från Förintelsen dör,
brister den enighet som funnits i alla Europas politiska läger om att försvara
asylrätten. (Samtidigt som polis och domstol gärna värnar nazisternas rätt ....)
Men
asylrätten är inte något vi kan välja bort, med mindre än att vi också är
beredda att välja vilka människor som vi ska behandla som människor och vilka
vi med en snabb gest sänder i döden.
I
skrivande stund pågår detta slags människosortering i Europa och längs Europas
gränser. Jag ser det som ett tecken på att vi snart kan ha demokratins epok
bakom oss. När vi försvarar flyktingens rätt till asyl, försvarar vi också
demokratin i vårt eget och hela mänsklighetens samhälle. Vill vi försvara
demokratin i vårt eget samhälle, måste vi också försvara flyktingens rätt till
asyl.
Läs också Sverige och flyktingarna
Läs också Sverige och flyktingarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar